Vi fick känna en försmak på hur det kommer att kännas att förlora vår fyrbente vän Nemo i framtiden. Fy vilken pärs vi har haft i helgen.
Nemo var lite hängig i några dagar förra veckan, jag upptäckte efter många om och men att han hade svårt att kissa så Niclas åkte till djursjukhuset med honom i fredags. Där röntgades han och de konstaterade att han hade njursten och en av stenarna satt så illa till att våra alternativ var avlivning eller operation... Vi valde såklart operation, men efter vidare undersökningar visade det sig att han även har njursvikt och det försämrar utfallet av en operation.
Så när Niclas ringde mig och berättade att veterinären hade sagt att det inte säkert att han kommer att överleva operationen så blev jag helt chockad och den sorgen som uppstod när man inte visste om man skulle få se honom i livet igen var grym.
Men vi hade tur och allt gick bra och han mår efter omständigheterna bra. Han är hemma igen men har väldigt ont och går på morfin men han LEVER och kommer bli bra igen. Tacksamheten jag känner är enorm, jag är inte redo att förlora honom ännu.
Så fantastiskt skönt att allt har gått bra. Förstår din känsla av lättnad. Kram moster
SvaraRadera