Sista dagen som mammaledig...känns vemodigt, jag är ju en människa som inte är överförtjust i förändringar och när saker och ting tar slut. Det här året har utan tvekan varit det allra bästa i mitt liv, en underbar tid. Vilken gåva det är att få ett barn och följa hennes första år på så nära håll, se alla utvecklingar, personlighet som träder fram vara med om hennes alla "för första gången upplevelser". Jag är tacksam på djupet att vi äntligen fick ett barn, och som jag känner nu skulle jag kunna ha hur många som helst...har dock hört att efter andra barnet lägger sig den önskan något ;-) Det är otroligt hur man kan älska en annan människa så mycket, jag skulle offra allt för henne utan tvekan. Nu för tiden är det alltid hennes bästa framför mitt bästa, därmed inte sagt att jag ger upp mig själv för min övertygelse är att om man fortsätter att investera lite i sig själv så orkar man vara den mamma som barnet förtjänar och man själv önskar att vara.Nu börjar en ny tid, med hämtning och lämning på dagis, jobba, hinna med alla vardagsbestyr och helgerna kommer att vara guld värda för att försöka återvinna den tid som gick förlorad i veckorna. Det kallas livspussel...
Fina mamma Maria
SvaraRadera